Ekonomisk tillväxt
Den ekonomiska tillväxten har stor betydelse när det gäller efterfrågan på olja och oljeprodukter, i synnerhet i utvecklingsländer där stark ekonomisk tillväxt ofta innebär ökad efterfrågan på olja.

Sedan sekelskiftet har BNP ökat i genomsnitt med 4,4 procent per år världen över. Denna tillväxttakt ligger markant över den långsiktiga trenden och innebär en genomsnittlig ökning med över en procent jämfört med de senaste 20 åren. Stark tillväxt i Mellanöstern och utvecklingsländerna i Asien har haft stor betydelse för att perioden uppvisat en tillväxt över genomsnittet.

Globaliseringens krafter, genom vilka nationella ekonomier i allt högre utsträckning integreras med den internationella ekonomin genom handel, har inneburit att denna period av ekonomisk utvidgning har varit den mest bärkraftiga och samordnade på senare tid. Och även om aktuella prognoser mot bakgrund av kreditmarknadskrisen förutspår svagare tillväxt eller t.o.m. tillbakagång i USA och andra utvecklade ekonomier fortsätter utvecklingsländerna i Asien och Mellanöstern att uppvisa stabila ekonomiska resultat.

Samverkan mellan stagnerande tillväxt i den utvecklade världen och fortsatt expansion i utvecklingsländerna kommer också i fortsättningen att i hög grad påverka oljemarknaden.


 
Efterfrågan på olja
Från 2000 till 2007 ökade efterfrågan på olja med 9,3 miljoner fat om dagen. För att placera denna tillväxt i sitt rätta sammanhang är den lika stor som den sammanlagda produktionen 2007 hos Exxon, BP, Total, Chevron och ENI. Huvuddelen av denna ökade efterfrågan kom från länder utanför OECD och med bara 1,2 miljoner fat om dagen från den utvecklade världen. Enbart Kina stod för ca 30 procent av detta, eller 2,8 miljoner fat om dagen.

Det är uppenbart att industrialiseringsprocessen i Kina samt den ökade levnadsstandarden i Asiens utvecklingsländer ökar efterfrågan på olja. Utifrån erfarenheterna i USA, Japan och Korea lär det dröja om Kina och Indien ska gå samma väg som andra nyligen industrialiserade ekonomier i området.

I dag gör Kina och Indien av med strax över två fat olja per capita och år. I USA är konsumtionen 25 fat per capita och i Japan och Korea ligger motsvarande siffror på 14 respektive 16 fat per capita. Bara i Kina skulle en ökning av endast fem fat per capita medföra en ökning av efterfrågan med 18 miljoner fat olja om dagen och innebära ytterligare tryck på försörjningsledet. Varje ökning med ett fat per capita i Indien skulle medföra en ökad efterfrågan på tre miljoner fat olja om dagen.

Så även om flera analytiker förutspår en nedgång i efterfrågan på olja med utgångspunkt från kortsiktiga ekonomiska trender i den utvecklade världen tror vi att utvecklingsländerna i Asien på mellan- och lång sikt kommer att fortsätta spä på efterfrågan.


 
Utbud av olja
Att klara av konsumtionsbehovet i en växande världsekonomi har blivit en allt större utmaning. Nytillskott från länder utanför OPEC-gruppen som t.ex. Ryssland och Brasilien förväntas bara medföra en blygsam och kortsiktig ökning av leveranserna. Med tanke på den nedgång som observerats i några av de mer mogna produktionsområdena, t.ex. i USA och Nordsjöområdet, förefaller utsikterna för en tillväxt från länderna utanför OPEC i ett mellanperspektiv som bäst att vara oförändrade.

Detta ökar pressen på OPEC att kompensera för bristen i ett läge där reservkapaciteten ligger på ungefär halva den nivå som man hade vid sekelskiftet. IEA:s prognos för OPEC:s reservkapacitet enligt ovan visar på de svårigheter som OPEC tillsammans med branschen i övrigt står inför när producenterna försöker hålla jämna steg med den ökade efterfrågan. Möjligheten att bibehålla investeringarna på en nivå som möjliggör den kapacitetsökning som krävs för att tillfredsställa den ökande konsumtionen kommer att förbli ett problem för både OPEC- och icke-OPEC-producenter, i synnerhet med dagens snäva marknader för upstreamutrustning och tjänster.Resultatet har blivit en markant uppgång i priset på råolja.


Begränsad global raffineringsreservkapacitet
Skillnaden mellan global efterfrågan på olja och global raffineringskapacitet har minskat över det senaste decenniet. En större andel av producerad råolja på världsmarknaden är tung/sur och raffinaderierna runt om i världen får allt svårare att hantera situationen då efterfrågan på olja till största del är hänförlig till transportsektorn, som använder en lättare råolja med låg svavelhalt. Den globala marknaden för raffinaderier är ännu inte helt tekniskt förberedd för att omvandla tillräckliga mängder av tyngre råolja med hög svavelhalt till lättare bränsle nödvändig för transporter.

 
Resurstillgångar
Även om det fortfarande finns betydande resurser som återstår att utvecklas är nyckeln att se till att detta sker på ett tidsmässigt rätt och ordnat sätt inom systemets gränser.

Visserligen pekar de senaste marknadsprissignalerna på en period av relativt dålig tillgång och utmaningen för oss som företag är att hitta en plats där vi fortsätter öka våra reserver och på så sätt förbättra produktionsnivåerna på en marknad med höga råvarupriser, vilket naturligtvis kommer att skapa värde för våra aktieägare.

Vår största utmaning ligger i att fortsätta utveckla förhållandet till våra intressenter i de viktigaste produktionsländerna samt i potentiella nya områden och därigenom bibehålla en balanserad portfölj. Som ett mindre och oberoende företag med snabba beslutsvägar ser vi detta som en möjlighet.

 
Kostnadstrycket
Höga råvarupriser har medfört ökade intäkter och kassaflöde för bolaget. Detta har i sin tur och i synnerhet efter 2004 drivit fram en ökning i investeringar i upstreamaktiviteter i och med att både nationella och internationella oljebolag utvidgar sina budgetar för att öka resurserna och produktionsnivåerna som svar på ökad efterfrågan och högre priser.

Tjänstesektorn har liksom raffinaderisektorn emellertid genomgått en längre period av underinvestering både ifråga om personal och utrustning. Detta går tillbaka till slutet av 1980- och början av 1990-talet då oljepriserna var låga. Samtidigt har stark ekonomisk tillväxt och i synnerhet tillväxten i Asiens utvecklingsländer medfört ökad efterfrågan på i stort sett samtliga råvarumarknader, av vilka många används inom oljeindustrin.

Resultatet har blivit en period av markant ökade kostnader i branschen, alltifrån borr- till utrustningskostnader, med särskilt stor ökning när det gäller den specialutrustning som krävs för att utvinna kolväten. Brist på kompetent personal har skapat ytterligare tryck. Leveranstiderna för utrustningen har också ökat vilket medför högre projektledningskostnader och stora förseningar ifråga om slutförandet av projekten.

Nyligen gjord forkning visar index över kostnader för upstreamprojekt sammanställda av IHS-CERA som visar hur kostnaderna nästan har fördubblats sedan 2005.

Högre pris för tjänster och utrustning ger tydliga signaler om att öka kapaciteten och tecken tyder på att så är fallet. De långa leveranstider som krävs för att konstruera erforderlig specialutrustning och utbilda kompetent personal kommer troligtvis att medföra att kostnaderna ökar på kort sikt.

 
Marginaler
Högre projektkostnader har inneburit en trefaldig ökning av de genomsnittliga prospekterings- och utvecklingskostnaderna för oljeprospekterings- och producentföretag från USD fem per fat under 2000 till USD 15 per fat under 2006.Högre kostnader i kombination med större tekniska utmaningar för att utveckla marginalfat (t.ex. djupvattenverksamhet eller annorlunda geologiska förutsättningar) påverkar marginalerna negativt. Trots att de absoluta marginalerna fortsätter vara höga börjar marginalen i procent av intäkterna att bli snäv.Relativt högre statliga avgifter sätter också press på marginalerna eftersom avtal med högre statliga avgifter under perioder av högre lönsamhet nu börjar kännas och regeringarna presenterar nya åtgärder som syftar till att ta en större del av vinsten.