Olje- och gasbranschen har drabbats av den rådande globala ekonomiska krisen. Råoljepriset har sjunkit till cirka 40 dollar per fat för Dated Brent jämfört med en högstanivå på 147 dollar per fat under 2008, i och med att efterfrågan på råolja har minskat. Till följd av fyra års stigande oljepriser har även kostnaderna i branschen stigit betydligt. Men oljepriskollapsen har ännu inte lett till en motsvarande minskning av kostnaderna. Kreditkrisen har resulterat i en press nedåt på aktiekurserna eftersom investerarna behöver frigöra likviditet och inneburit att bankmarknaden stängt dörren för nya affärer då bankerna själva kämpar för sin överlevnad.
Finansiella marknader
Kollapsen på subprime-marknaderna har förorsakat förluster på bankmarknaden på uppskattningsvis 1 500 miljarder USD. Dessa förluster har förvärrats av ytterligare förluster på grund av bankernas olika derivatprodukter med grund i subprime-lån som köpts och sålts mellan bankerna sex till åtta gånger. Den likviditet som har försvunnit ur de finansiella marknaderna på grund av subprime-kollapsen har inneburit en efterföljande kollaps i världsekonomin.
Under detta decennium har BNP i världen vuxit med i snitt nästan 4,5 procent per år där Mellanöstern och utvecklingsländer i Asien har stått för en stor del av tillväxten. Kollapsen på de västerländska marknaderna har urholkat efterfrågan på tillverkade produkter, som var grunden för denna tillväxt. År 2009 ser vi länder i väst gå in i en lågkonjunktur och enligt Världsbankens prognos kommer Kinas tillväxt, som legat på i snitt 10 procent per år de senaste tio åren, att minska till 6,5 procent per år vilket innebär en lägre efterfrågan på råvaror.
Denna lägre tillväxt har haft en betydande inverkan på oljemarknaderna.
Råolja
Priset på råolja har stigit stadigt de senaste fyra åren och kulminerade i ett rekordpris på 147 dollar per fat för Dated Brent i juli 2008. Efter kollapsen på världens finansiella marknader har oljepriset sjunkit till cirka 40 dollar per fat för Dated Brent.
Oljepriset är i första hand en funktion av tillgång och efterfrågan men påverkas också av andra faktorer. Efterfrågan på olja steg med 9,3 miljoner fat olja per dag från 2000 till 2007 och oljeproduktionen för 2008 uppgick till 85,5 miljoner fat olja per dag . Samtidigt som tillgången på olja steg under perioden för att tillgodose den ökade efterfrågan, ledde oron för att världens oljeproduktion närmade sig maxnivån för industrin att producera och processa produkten, till en marknadsmiljö där terminspriserna på olja handlades till högre nivåer än priserna på spotmarknaden. Terminspriserna på olja steg ytterligare på grund av spekulation i stigande oljepriser.
Den lägre efterfrågan på råolja har genererat en press nedåt på råoljepriset och prisnedgången har förstärkts av att det inte längre sker samma spekulation i priserna.
OPEC, som står för cirka 40 procent av världens råoljeproduktion, har meddelat att man tänker minska oljeproduktionen med omkring 4,2 miljoner fat olja per dag med avsikten att kontrollera utbudet för att hålla oljepriset i intervallet 50 till 70 USD per fat.
Kostnader
De senaste årens höga råvarupriser har lett till kostnadsökningar som legat över normal inflationstakt. De ökade intäkterna som genererats till följd av de högre råvarupriserna har lett till ökade investeringar i utbyggnad och prospektering i oljebranschen. Men dessa investeringar har skett mot bakgrund av en servicesektor i oljebranschen som inte har investerat i sin egen infrastruktur de senaste decennierna vilket har lett till en högre konkurrens bland oljeföretagen om de begränsade tillgängliga resurserna, både vad gäller utrustning och arbetskraft. Konkurrensen för att säkra borriggar för framtida åtaganden eller utbyggnad av fält har tvingat företagen att säkra riggar flera år i förväg till dagens uppblåsta dagstaxor. På motsvarande sätt har bristen på utbildad personal inneburit att dagstaxorna för kontrakterad personal har stigit väsentligt.
De lägre intäktsströmmarna till följd av lägre råvarupriser och bristen på finansiering via eget kapital eller lån har inneburit att företagen har skurit ned på investeringarna, särskilt i fråga om projekt som inte är genomförbara till dagens oljepriser. De minskande investeringarna kommer att lätta på pressen i oljeservicesektorn och kostnaderna kommer att börja minska, men det kommer ta tid och kostnaderna kommer inte att gå ned till de nivåer de var förra gången råoljan handlades till samma priser som i dag.
De högre intäkter som genererats på grund av högre råvarupriser har också utnyttjats av värdländer som infört högre skattesatser eller en begäran att förhandla de underliggande produktionsdelningsavtalen (PSC).
Aktiemarknaderna
Kollapsen på världens finansiella marknader och påföljande press på grund av lågkonjunkturen har haft en betydande inverkan på världens aktiemarknader. OMX-index har fallit 45 procent sedan toppnoteringen i juni 2008 och Nasdaq har fallit 50 procent under samma period. Den starka ekonomiska tillväxten de senaste trettio åren har lett till ett högt förtroende för investeringar på aktiemarknaderna där investerare har varit villiga att ta positioner med stora risker, eftersom man varit övertygad om att vinsten på aktierna skulle vara högre än kostnaden för finansiering. Den nuvarande ekonomiska krisen har lett till osäkerhet rörande dessa aktieinvesteringar på grund av att man ännu inte vet den fulla omfattningen av den ekonomiska avmattningen på världsmarknaden och att det finns oro för ytterligare förluster. Denna osäkerhet har inneburit att investerare säljer aktier för att betala av lån och göra säkrare placeringar i statsobligationer eller tillgångar som är knutna till guldpriset. Investerare behöver känna att de helt förstår ett företags tillgångar och framtida intäkter innan de börjar satsa på aktier igen.
Förutom bristande förtroende från investerarna på börsen, råder det också brist på finansiering på obligationsmarknaden. Obligationer är en av de alternativa finansieringskällorna i olje- och gasbranschen, men denna källa till finansiering har försvunnit i den nuvarande ekonomiska miljön och gett upphov till en betydande återfinansieringsrisk för företag vars befintliga obligationer snart förfaller.
Bankfinansiering
Kollapsen av världens banksystem har blivit grundligt dokumenterad i den internationella pressen. De direkta förlusterna till följd av kollapsen på subprime-marknaden uppskattas till cirka 1 500 miljarder USD, men med ompacketering och vidareförsäljning av derivatprodukter som bygger på subprime-lån är förlusterna mångdubbelt större. Några banker har gått i konkurs till följd av förlusterna, t.ex. Lehman Brothers vitt omskrivna kollaps. Andra banker har klarat sig antingen genom direkt statligt stöd eller genom löften om garantier för medel eller finansiella produkter.
Bankmarknaden är beroende av utlåning och inlåning till varandra inom banksystemet utifrån sina likviditetsbehov. Efter de förluster som beskrivits ovan har bankerna gått igenom en allvarlig likviditetskris. Interbankmarknaden har blivit betydligt reducerad eftersom bankerna antingen tvekar att ta på sig den risk det medför att låna ut till en annan bank eller önskar inneha medlen själva för att skydda sin egen likviditetsposition.
Med ett eller två anmärkningsvärda undantag har bankutlåningen till den oberoende sektorn olje- och gasbranschen helt upphört. Bankerna begränsar verksamheten till sina befintliga kundrelationer och kostnaden för finansiering är betydligt högre än för ett år sedan.
Brist på investeringar
Det nuvarande läget i världsekonomin har drabbat företagens likviditet på två sätt – först genom brist på finansiering på kapitalmarknarderna och sedan genom minskade kassaflöden från den löpande verksamheten. De försämrade kassaflödena leder till en lägre investeringsnivå i branschen. Utbyggnader skjuts upp eller ställs in och prospekterings-investeringarna minskas. På medellång och lång sikt innebär de minskade investeringarna att branschens cykliska karaktär förstärks. Över tiden kommer den press som lågkonjunkturen fört med sig att avta och efterfrågan på produkter kommer öka. Men möjligheten att driva upp efterfrågan påverkas i hög grad av bristen på investeringar idag. Nya projekt som varit planerade att starta produktion under de kommande åren kommer att skjutas upp eller kanske inte genomföras alls, vilket begränsar möjligheten att tillgodose produktionsbehoven när efterfrågan stiger. Den påföljande minskande råoljeproduktionen och infrastrukturen kan komma att tvinga upp oljepriserna till topp 2008 års nivåer, om inte ännu högre.
Lundin Petroleum
Lundin Petroleum har för närvarande två kreditfaciliteter på sammanlagt en miljard USD. Den säkrade kreditfaciliteten (revolving borrowing base) på 850 miljoner USD är ett konsortiallån där 19 internationella banker ingår och en osäkrad kreditfacilitet på 150 miljoner USD som delas på tre banker. De banker som står för kreditfaciliteterna måste tillhandahålla krediter om Lundin Petroleum avser att utnyttja dem.
Lundin Petroleums befintliga finansiering, som togs upp i slutet av 2007, tillsammans med kassaflödet från den löpande verksamheten, räcker till för att finansiera de kommande årens kapitalprogram till nuvarande oljeprisnivåer. Kapitalprogrammet innefattar prospekteringsutgifter utöver de kapitalutgifter som krävs för att upprätthålla prognostiserad produktion eftersom det är viktigt att Lundin Petroleum både kan fortsätta under dessa svåra ekonomiska tider och också har möjlighet att växa när världsekonomin tar fart igen. Lundin Petroleum fortsätter att noga övervaka utvecklingen på det ekonomiska området som påverkar verksamheten och har goda möjligheter att anpassa sig till marknadsförändringar under det kommande året.